Footer menu

Besök till Höga Kusten

Program för Sverigeresan 2017 till Höga Kusten, 4-7 juli 2017 >>>


Text: Gunilla Ramell
Foto: Britta Hesse, Inger Eng, Undis Nyqvist, Mona Tumba

För många av oss Sweor har Höga kusten en trolsk och magisk klang med dess imponerande landskap med stora nivåskillnader, branta bergssidor och djupa raviner. Under istiden för 9 000 år sedan var istäcket mäktigast just här vilket orsakat den stora landhöjningen. Bergen reser sig direkt ur havet till över 300 meters höjd och ger en magnifik utsikt över skog och hav. År 2000 utsågs Höga kusten av UNESCO till ett världsarv.

Efter att ha inkvarterat oss på First Hotel Stadt i Härnösand började vår upptäcksresa med ett besök i den nyklassicistiska domkyrkan. Vi började med att sjunga den fina sommarpsalmen ”Den blomstertid nu kommer” och kyrkans kantor spelade på den fantastiska orgeln. Vi bjöds på en meditativ stund medan vi beundrade kyrkans vackra rena stil och dess regnbågsmatta — ett nyförvärv som symboliserar mångfald och människans lika värde eller med Mark Levengoods ord ”Sveriges minsta domkyrka med Sveriges största hjärta”.

Därefter tog länsråd Ylva Aller emot oss på Residenset från 1790 med ett matsalsbord som dignade av kanapéer och vin. Vi lyssnade till husets historia och beundrade dess gustavianska inredning som fint matchade bottenvåningens moderna inredning med Josef Franks möbler och tyger.

Många av oss har alltid tänkt på Härnösand som lärdomens stad eller som urinnevånarna brukade kalla den ”Norrlands Athen”. Men numera har den både åderlåtits på sitt sjukhus och universitet till fördel för sin större grannstad Sundsvall. Stan var även ett militärt säte samt biskopens hemvist vilket den fortfarande är. Men trots detta spirar en viss optimism och kreativitet genom att kryssningarna från hamnen ökar, träindustrin och den offentliga sektorn förblir viktiga näringar och genom att nya mindre företag etablerar sig, särskilt inom närproducerad mat och dryck. Som stad erbjuder Härnösand dess invånare hög livskvalitet.

Vår första gemensamma kväll tillbringade vi mitt ute på Ångermanälven medan vi seglade med M/S Ådalen III i solnedgång upp mot Höga kusten-bron medan vi åtnjöt en läcker skärgårdsbuffé. Efter maten spratt det i benen på många som lockades till dans och allsång till tonerna av båtens trubadur.

Höjdpunkten på resan inträffade under utflykten till Ulvön, surströmmingens hemvist där surströmmingskungen Ruben Madsen charmade oss med sina historier och anekdoter om ön med dess pittoreska röda sjöbodar. Här träffade vi på en man som berest och världsvan funnit sin plats i livet. Efter att ha tillbringat 45 år som ”Clownen Ruben” visade han sig slagfärdig som få och ingen Swea klarade av att få ner honom på jorden. Om han nu inte hade uppenbarat sig inför oss som Ulvöns okrönte kung kunde han lika gärna ha misstagits för en stå-upp komiker. Många var de åsikter som Ruben delgav oss. Om kärlek, ”många är den rätte men det är valet som är avgörande.” Hur Ulvön kom till, ”alla samhällen byggs på grund av tillgången på mat och vatten.” Om det forna arbetslivet på Ulvön, ”folk jobbade hårdare förr och var slutjobbade redan vid 35 års ålder. En fiskare på 1800-talet levde på 5 000 kcal om dagen, väsentligt mer än nutida människor. Det hårda arbetet fungerade som preventivmedel och kvinnorna som jobbade lika hårt som männen hade svårt bli gravida och som en följd hade många av barnen på ön adopterats.” För hundra år sedan var 350 personer bofasta på ön men nu bor där bara 42 personer. Förr var fisken födkroken och ön var Östersjöns största fiskehamn men nu är det turismen som fångar in storkovan.

Efter att ha delgivit oss sin livsfilosofi bjöd Ruben oss ner till salteriet för att provsmaka tapas på surströmming—en delikat upplevelse och ingen av de skräckhistorier jag hört om denna delikatess infriades. Och som kronan på verket njöt vi av en stor skärgårdsbuffé på Ulvö Hotell innan vi återvände till fastlandet.

Vår lätta middagsbuffé på hotellet avslutades med Birgit von Schreebs oväntade lektion i stepdans. Birgit hade tagit lektioner under våren och ville demonstrera sina färdigheter vilket hon gjorde till rungade applåder. Bravo, Birgit!

En fullmatad dag med buss runt Höga kusten väntade oss med minnesrik morgonfika på Hotell Höga Kusten med magnifik utsikt över dess hängbro över Ångermanälven. Väg E4 går över bron som invigdes 1997. Dess fria spann är 1 210 m, den segelfria höjden är 40 m och hela brons längd är 1 867 m. Pylonerna är 182 m höga och var Sveriges högsta byggnadsverk tills Öresundsbron byggdes. Bron har Sveriges längsta brospann, Skandinaviens tredje längsta, Europas fjärde och världens sextonde längsta—ett mästerverk i ingenjörskonst.

Kyrkoherde Lasse Parkman välkomnade oss in i Nordingrå kyrka vars ruin från 1200-talet ligger alldeles intill dagens kyrka från 1829. Vi beundrade altarskåpet från senmedeltida 1515 och sedan dess har varje generation fått sätta sitt avtryck på kyrkorummet. Lasse hade just kommit tillbaka till sin hembygd efter att ha varit präst i Utlandskyrkan i Schweiz och berättade på ett målande sätt om hur han som hemvändare upplevde att återkomma till denna gamla jordbruks- och fiskarbygd med dess småbruk som kombinerar skogsbruk och fiske. Nu bor här 1 300 invånare men betydligt fler strömmar till sommartid och bygden har förblivit levande genom dessa näringar samt konsten med konstrundan vid pingst varje år och de periodiska operakvällar som anordnas i kyrkan. Därefter åt vi en underbar fisktallrik i Norrfällsvikens vackra fiskeläge på populära Fiskarfänget.

På vägen hem stannade vi till för att beskåda monumentet över Ådalen 1931 som blev en vändpunkt i svensk historia genom dess efterdyningar som formade den ”svenska modellen”, ett mellanting mellan kapitalism och socialism. Man gick man ur huse för att stödja de fem arbetare som dödades efter att vare sig polisen eller militären klarat av att hantera det stora demonstrationståget från Kramfors till Ådalen som utmynnade i större makt åt fackföreningarna med vilka arbetsgivarna från och med nu blev tvungna att samarbeta.

Innan dagens busstur var över gick fläktremmen på fordonet sönder och bussen bara stoppade mitt på en landsväg. Som följd blev 52 Sweor strandsatta på en åker gudbevars på väg till gin-provning. Men Ann-Marie Kjellander hoppade glatt av bussen och satte oss alla igång med ”Skratt-Yoga” som bjöd på matnyttiga insikter om hur man stärker kropp och själ. När diafragman rör sig stimuleras flöden i kroppen i t. ex. lymfan som tar bort smärta. Tekniken går ut på att bli lyckliga för att vi skrattar istället för att skratta för att vi redan är glada och lyckliga.

Sightseeingturen avslutades med en härlig Gin & Tonic på Hernö Gin, krönt till världens bästa gin-producent. För tredje året i rad den stora vinnaren i prestigefulla sprittävlingen IWSC. Vi hamnade på en genuin gin-provning och fick avsmaka och ta del av hemligheten bakom denna dryck med dess naturliga och ekologiska råvaror. Denna typiskt brittiska spritdryck domineras av enbär och den mest populära varianten är ett ”London Dry Gin”. Vi bjöds på fyra sorters gin varav tre producerats av Hernö medan den fjärde tillhörde en konkurrent, självaste Bombay Sapphire, som Hernö visade sig överträffa.

Vår sista kväll tillsammans avslutades på ärevördiga S:t Petri Logen med en provsmakning av Häggby Gårds delikata ostsorter. Ägaren Synnöve Häggdin poängterade att ost kommer från gräs och att ”så länge som det finns träd i skogen så finns det mjölkkor i Norrland” och menade att det gick bra att försörja sig på både skogen och mejerinäringen. Allas vår Ann-Christine Lundstedt gav sedan en fascinerande tillbakablick på sitt besök hos Påven i Rom då hon fick hans välsignelse och övervakade Anders Arborelius val till Kardinal när han som en av fem ärkebiskopar vigdes till Kardinal av Konsistoriet i Rom. Det var en märklig upplevelse för Ann-Christine att gratulera vår Kardinal till sitt nya ämbete och få vara med om denna en-gång-i-livet händelse med munkar, nunnor och vår Ärkebiskop. Festkvällen avslutades med att Britta Hesse avtackades för sin strålande insats med planeringen och arrangemanget av resan.

Innan vi skiljdes åt gjorde vi en utflykt till Hemsö fästning, en av Sveriges största militära förläggningar under kalla krigets dagar. Här har två av vårt lands mest kända spioner som Stig Wennerström och Stig Berling suttit fängslade. Furir Martin Larsson hälsade oss välkomna och guidande oss runt fortet som togs i bruk 1957 för att skydda de viktiga ångsågarna och massafabrikerna i Ådalen samt Norrlands djupaste hamn i Härnösand. Vi visades runt ett bergrum med 5 000 m2 golvyta som var en tidskapsel från vår barndom—ett helt atombombsäkert samhälle under jord i vilket 320 soldater inkvarterats. Centralt 40 m ned i berget låg stabskorridoren, fortets hjärna, med dess stridsledningscentral. Men med Berlinmurens fall 1989 var hotet från öst inte lika överhängande och de stora fasta befästningarnas tid var ute. De sista värnpliktiga på Hemsö muckade 1989 och nio år senare halades flaggan för sista gången på KA 5 i Härnösand. Numera hyser ön 150 invånare och 200 älgar.

Vid pennan,
Gunilla Ramell den 13 aug. 2017

Sverigeresan 2017, Dag 1

Sverigeresan 2017, Dag 1

Sverigeresan 2017, Dag 1

Sverigeresan 2017, Dag 2

Sverigeresan 2017, Dag 2

Sverigeresan 2017, Dag 4

Sverigeresan 2017, Dag 3


Dag 1


Dag 2


Dag 3


Dag 4